Om Stockholm, just nu i mitt hjärta

Jätteofta, säkert flera gånger i veckan, gnäller jag över hur trött jag är på Stockholm och dess invånare. Jag fantiserar om att flytta härifrån, till Skåne eller till Berlin som Horace Engdahl har kallat för "ett Sverige för vuxna". Till skillnad mot just Stockholm, då. 

Just nu är jag bara stolt och rörd över Stockholm. Precis som många andra

Om att tappa inspirationen

Jag har helt tappat inspirationen när det gäller mitt framtida arbetsliv. Och ju mer jag tänker och pressar mig själv, desto sämre går det. Quel surprise. Plockade fram några magasin ur alla våra högar, ja här finns ett utbud att jämföra med ett välsorterat mindre folkbibliotek, för att se om jag kan hitta inspirationen igen. 

Dagens läsning.

Dagens läsning.

Om Ambre Sultan

Sultanen. Oraggningsbar. 

Sultanen. Oraggningsbar. 

Vissa dagar är det bara att bita ihop och köra. Inte känna efter. Sådana dagar bär jag Ambre Sultan från Serge Lutens. Att spraya på sig Ambre Sultan är lite som att ta på sig en rustning. Jag blir onåbar, och signalerar samtidigt att jag inte är intresserad av att nåt ut. Inte till någon. Sultanen, som jag kallar den, kompromissar inte och är inte till lags. Sultanen flirtar inte och är absolut inte lättillgänglig. Vissa dagar är det så att det bara är Sultanen som förstår mig. Och det är gott så.

Om att leva i en berg- och dalbana

Jag har inte mått så bra de senaste dagarna, det är därför jag inte bloggat särskilt flitigt. Nu har jag ägnat mig åt lite retail therapy och internetshoppat gummistövlar till min lilla niece. Och genast mår jag lite bättre. Det är helt enkelt omöjligt att inte bli glad över ett par gula gummistövlar i storlek 23.

Om crap taxidermy, usla curators och digital transformation

Vi var på Biologiska Museet i går, Ingela, Erik och jag. Jag var ganska taggad över att gå dit efter att i vintras varit på Malmö Museer och tittat på alla dåligt uppstoppade djur. Jag ääälskar crap taxidermy, tafflig taxidermi. Dessutom var jag nyfiken på utställningen Biotop, ett samarbete med Stockholms auktionskammare, där konstnärer ställde ut sina verk inne i museet på alla möjliga (läs: omöjliga) ställen. Okej.

Såhär: själva museet är imponerande och ett verk i sig, över nationalromantiken och slutet på förra sekelskiftet. Mycket imponerande. Jag är helt för ett bevarande av denna unika institution. Däremot behövs en rejäl upprustning och modernisering. Under hela besöket tänkte jag ut olika moment där man kan arbeta med digitalisering och modern teknik för att verkligen lyfta museets unikhet och dess utställningar och locka både vuxna och barn. 

Tanken bakom Biotop var förmodligen god, att peta in konstverk och skulpturer i museets miljöer. Men det var nog det absolut sämsta jag sett på ett museum. Plötsligt låg det någon skulptur bland måsarna och en stor tavla skymde vargarna. Vem tyckte att det var en bra idé?! Mycket synd på både den fasta utställningen och konstverken eftersom ingendera fick komma till sin rätt.

Sammanfattning: fantastisk arkitektonisk och kulturhistorisk upplevelse, men jag skulle vilja ta ett ordentligt snack med curatorn bakom Biotop. Samt saknade jag en museibutik. 

Läs gärna Therese Bohmans artikel om Biologiska Museet i Expressen Kultur.

 

Om att vara en multipotentiell

Jag har alltid varit något av en hoppjerka snarare än en stannanders. Hittar något som jag glöder för och går all in ett tag innan jag tröttnar och vill göra något annat. Glöder för det ett tag och så tröttnar jag och tappar intresset. Tills nästa grej uppenbara sig. Ja, ni fattar. 

Det här att jag har svårt att hitta min nisch har varit lite av en frustration nu när jag ska försöka komma på vad jag vill göra. Jag har så spridda intressen och erfarenheter att jag har svårt att fokusera på något som jag skulle kunna göra en affärsidé av. I helgen började jag så fundera på om det är möjligt att kanske satsa på att göra flera saker och eventuellt sedan kunna knyta ihop dem på något sätt. Eller inte. 

Idag tipsade min kursledare Kristina om det här TED talket, "Varför vissa av oss inte har en given livsuppgift" med Emilie Wapnick. I början av talket fick jag panikångest. Efter ett tag började gråta. Av lättnad. För det är inte fel på mig. För det finns fler som jag. Istället för att försöka "skärpa mig" och fokusera på en sak så kan jag faktiskt skärpa mig och inse att jag kan utveckla flera saker. Samtidigt. För jag är ju som en potatis. Multipotentiell.

 

Kliar dödsskönt i örat

Var med Bolle på vårdcentralen idag. När läkaren undersökte hennes öron satt hon helt still. Även när läkaren blev tvungen att gräva ut lite vax. Två gånger. Ur det där lilla pytteörat...! Bolle tyckte det var skönt. Jag ville att läkaren skulle gräva i mina öron också. Men så blev det inte. Nu får jag valsa runt med en tops istället. Dödsskönt.